När jag växte upp var de coolaste kidsen de som rökte, skolkade och höll på med kampsport. De hade sina glansdagar på mellan- och högstadiet. De kanske även kom in på gymnasiet men ofta var betygen inget som borgade för en högre utbildning. De som fortsatte linjen hamnade i kriminalitet och droger. Vissa fick ordning på sitt liv medan andra inte blev mycket äldre än 20. Tragiska människoöden men de hade sin formtopp i grundskolan medan vi andra inte "stannade kvar" och fortsatte förändras/utvecklas. I vuxen ålder var många av de "coola" kidsen med högstadiecred och i viss mån våldskapital kriminella eller långt ner på lönestegen (och vissa hade fastnat i missbruk och avlidit)
Idag har musiken smugit in som en extra krydda i denna ekvation. De som varit högstadiecoolingar kan nu rappa och på så sätt leva kvar i den kriminell-coola imagen och dra in pengar. Men det förtar inte det faktum att de bara har det att falla tillbaka på. Men att de spelas på radio och vinner olika priser förtar inte det faktum att de har ena foten (och ibland mer än så) i en kriminell miljö. Oavsett om de är musiker eller inte så har kriminalitet, snabba pengar och mycket 'cred' en lockade kraft på dagens ungdomar, framför allt i socialt utsatta områden. Brudar vill vara tillsammans med och grabbar vill vara en 'fräsch' badboy/brottsling/kriminell.
Var finns alla positiva förebilder?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar