Bombmannen i Tumba

Sprängningar har tyvärr blivit ett allt för återkommande inslag i nyhetsrapporteringen och det är ett mirakel att ingen, än så länge, har behövt sätta livet till. Att spränga någonting har ett visst moment av blindhet inbakat, i det att gärningsmannen/kvinnan/personen oavsiktligt kan skada eller i värsta fall döda någon som bara råkar vara på fel plats vid fel tillfälle. Dagens våldsverkare, som använder sprängämnen, är långt ifrån dynamitarder a la pilsnerfilm utan en mer hänsynslös skara som inte verkar ta människoliv i beaktande.

Även om mycket kring sprängningen på Övre Husargatan i Göteborg är okänt verkar motivet vara hämnd för att gärningsmannen blivit vräkt från en lägenhet som tillhört hans mamma. En kränkt rättshaverist som drivits av en bitter avsky för detta och som agerat i ett själviskt syfte. Sen kan flashbackarna trolla bäst de vill om att "han var en invandrare" eller snarlika kommentarer. Men ingenjören i Tumba då? Han är inte muslimsk fundamentalist (av typen Al-Qaida/IS/random shmandon terrorgrupp från Mellanöstern) (läs Akilov) eller en självisk rättshaverist (läs Mark Lorentzon/Maciej Gumkowski) utan verkar ha en politisk agenda som är mer högerorienterad (läs blåbrun, brunbrun, svartbrun). Aftonbladet krim har lagt ut ett avsnitt bakom betalvägg så jag får fortsätta i det åsiktsträsk som är flashback.

Betalvägg, nej tack! Då väntar jag hellre...