Jag kan inte riktigt svara på när mitt intresse för true crime föddes men som liten såg jag min pappas böcker "Nordisk kriminalkrönika" stå i bokhyllan. De anonyma bokryggarna lockade mig inte men det var först när jag började läsa som jag fick en "wow-känsla" som hänger kvar trots att det gått över 30 år sedan jag först började läsa om brott. Det finns något som är kittlande, fascinerande och samtidigt skrämmande med att läsa eller höra om verkliga brott.
Jag har själv varit förskonad vad gäller brottslighet, sånär som på att jag har fått några cyklar stulna, inbrott i ett källarförråd och det allra värsta, när någon bröt upp låset till mitt skåp på gymmet och stal mina nycklar, bilnycklar och följaktligen min bil. Som tur var kunde jag ändå ta mig hem snabbt och få dit en låssmed som bytte ut mina lås innan någon kriminell hunnit dit för att länsa mitt hem.
Jag har, tack och lov, aldrig rånats eller misshandlats eller på annat sätt blivit ett brottsoffer. Är det för att jag saknar brott i mitt liv som jag lockas? Nä, snarare är det polisens arbete och sådant som lockar mig. (därav namnet på bloggen)
Jag är långt ifrån ensam med detta intresse och jag kände att jag skulle kunnat börja med bloggen långt mycket tidigare men att det inte blivit av helt enkelt. Men idag, när jag läste att seriemördare Zodiac identifierats så kände jag att det blir en bra startpunkt för bloggen.
Då det är ganska färskt har det inte kommit ut mycket mer än namnet på den man som med största sannolikhet mördat under sitt smeknamn Zodiac, Gary Francis Poste. Han avled 2018 och kan därför inte ställas inför rätta. Jag undrar hur man som släkting kan hantera en sådan chock. Tänk dig själv att en släkting/familjemedlem visar sig ha ett mycket mörkt förflutet och att detta framkommer långt mycket senare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar